Jag såg den här filmen utan att veta att den var en uppföljare, och jag tror det gjorde den bättre. Jag tyckte det var hur coolt som helst att den hade en bakgrundshistoria som lugnt hade varit värd en egen film men som bara avhandlas genom återberättelse, inte ens återblickar. Som att göra Aliens utan att först göra Alien, och eftersom jag såg Aliens sisådär femton-tjugo gånger innan jag såg Alien ens en gång var det lite nostalgi över det också.
Men det finns alltså en föregångare - 2007 års 30 Days of Night som bygger på serietidningen med samma namn - och där drabbas Barrow, en liten stad i Alaska, av en vampyrinvasion. Barrow är ett särdeles väl valt mål för en vampyrfest; staden ligger ovanför polcirkeln och går varje år igenom en månad utan soluppgång. För att göra en lång historia kort - och eftersom jag fortfarande inte sett filmen - så är det bara Stella Oleson (Melissa George) som överlever.
När uppföljaren börjar reser hon USA runt och försöker övertyga folk om att vampyrerna finns och är ett riktigt hot. Det går dåligt. Hon fyller hörsalar med människor som gärna lyssnar på hennes historier från Barrow, människor som vill höra en överlevares syn på historien de läst i tidningarna, och som genast börjar skratta när hon nämner vampyrer. Men Stella är inte dum och hon kommer på ett väldigt coolt sätt att övertyga dem.
Det leder till kontakt med agent Norris (Troy Ruptash) som är mänsklig men drömmer om att bli vampyr och därför gör allt som deras drottning Lilith (Mia Kirshner) beordrar, men också med Amber (Diora Baird), Paul (Rhys Coiro) och Todd (Harold Perrineau), tre människor som också förlorat sina nära och kära till vampyrerna. De rekryterar henne till sitt vampyrmördarteam och presenterar henne för Dane (Ben Cotton), en man som blivit vampyr men på något sätt lyckats behålla sin mänsklighet.
Jag gillar vad 30 Days of Night: Dark Days gör med den uttjatade vampyrgenren och med sina egna actionscener. Den gör vad den behöver göra för att hålla oss intresserade, med konflikter, mörka situationer, och inblickar i en värld som aldrig kommer att vara vår. Det enda som inte fungerar är slutet, som är fel på så många sätt att jag nog måste se den första filmen för att förstå det. Och jag tror inte att ens det kommer att hjälpa.
Men det finns alltså en föregångare - 2007 års 30 Days of Night som bygger på serietidningen med samma namn - och där drabbas Barrow, en liten stad i Alaska, av en vampyrinvasion. Barrow är ett särdeles väl valt mål för en vampyrfest; staden ligger ovanför polcirkeln och går varje år igenom en månad utan soluppgång. För att göra en lång historia kort - och eftersom jag fortfarande inte sett filmen - så är det bara Stella Oleson (Melissa George) som överlever.
När uppföljaren börjar reser hon USA runt och försöker övertyga folk om att vampyrerna finns och är ett riktigt hot. Det går dåligt. Hon fyller hörsalar med människor som gärna lyssnar på hennes historier från Barrow, människor som vill höra en överlevares syn på historien de läst i tidningarna, och som genast börjar skratta när hon nämner vampyrer. Men Stella är inte dum och hon kommer på ett väldigt coolt sätt att övertyga dem.
Det leder till kontakt med agent Norris (Troy Ruptash) som är mänsklig men drömmer om att bli vampyr och därför gör allt som deras drottning Lilith (Mia Kirshner) beordrar, men också med Amber (Diora Baird), Paul (Rhys Coiro) och Todd (Harold Perrineau), tre människor som också förlorat sina nära och kära till vampyrerna. De rekryterar henne till sitt vampyrmördarteam och presenterar henne för Dane (Ben Cotton), en man som blivit vampyr men på något sätt lyckats behålla sin mänsklighet.
Jag gillar vad 30 Days of Night: Dark Days gör med den uttjatade vampyrgenren och med sina egna actionscener. Den gör vad den behöver göra för att hålla oss intresserade, med konflikter, mörka situationer, och inblickar i en värld som aldrig kommer att vara vår. Det enda som inte fungerar är slutet, som är fel på så många sätt att jag nog måste se den första filmen för att förstå det. Och jag tror inte att ens det kommer att hjälpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar