onsdag 2 maj 2012

Feature: Sex på film


min andra blogg har jag då och då deltagit i vecka 6, men de senaste veckorna lyckades jag på något sätt glömma att stället fanns så jag har missat en hel hög ämnen. När jag nu återupptäckte det var ämnet Sex på TV och film, och det hade jag ändå tänkt skriva en artikel om.

Filmsex är ett ganska knepigt ämne att närma sig som filmskapare, särskilt om filmen inte ska handla om sex utan bara innehålla det. Om det görs för tydligt och utdraget så blir publiken antingen uttråkad eller upphetsad, och ingetdera är önskvärt. Man vill inte att tittaren ska bli kåt mitt under filmen, för det är en kraftfull känsla som har lätt att ta över. Det är också därför nästan all porr, även porr som försöker ha en riktig handling, tydligt avskiljer sexscenerna från resten. Det är också därför porr är så oerotisk, hur väl den än uppfyller sitt syfte.

Dessutom finns alltid censuren och åldersgränserna att ta hänsyn till, och de brukar vara mycket piggare på att släppa igenom mord och blod än njutning och nakenhet. Det går så långt att det är mycket lättare att få igenom en grov våldtäktsscen än en lika tydlig sexscen; i Indien var det tills nyligen till och med uttalad policy. Man visade inte ens kyssar, men sexövergrepp var okej.

Allt detta leder till att filmsex oftast inte liknar verkligt sex särskilt mycket. Det har sin specifika uppgift som nio gånger av tio är att etablera att två karaktärer är dels förälskade och dels goda, fina människor. Good people have good sex. Därför har de en idealiserad form av sex som man sällan kan närma sig i verkligheten. Porr beskylls ofta för att vara orealistisk - och det är den förstås - men det mesta sex jag har haft liknar porrsex mer än det liknar Hollywoodsex.

Hjältar är inte impotenta. Hjältinnor har inte svårt att bli våta eller få orgasm, och det räcker med penetration för att uppnå saligheten. Utlösning är varken för tidig eller för sen. Preventivmedel behövs inte och varken sperma eller menstruation existerar. Graviditet finns bara om någon vill bli med barn eller om handlingen kräver ett oplanerat barn; annars finns varken möjlighet eller risk därtill. Könsorgan är målsökande. Sexpartners är telepatiska och lågmälda, det är snarare tunga andetag än stön. Sex är spontant och två människor behöver bara se varandra i ögonen för att veta att de vill kasta sig i varandras armar.

Det gäller de goda. Skurkar (och komiska karaktärer) är ofta impotenta eller asexuella. Annars blir skurken tillfredsställd men inte hans partner (skurken är normalt man under de här omständigheterna). Fram tills för några årtionden sedan var skurken gärna homosexuell; nu när det har blivit okej har han gått över till mer kinky grejer. Om det är läder och piskor så är det skurken som pysslar med det. Onda människor är perversa, har dåligt sex, eller har inget sex alls.

Undantagen till det ovanstående är oftast handlingsberoende. En hjälte kan vara impotent om det hör till berättelsen och han blir botad (Watchmen). Skurkar kan ha bra sex förutsatt att det accentuerar deras ondska (Die Hard with a Vengeance). Sex kan gå fel om deltagarna är tonåringar eller om det är en komedi. I just komedin försvinner de flesta ovanstående reglerna; det är lustigt att tänka sig att flera alldagliga livsfakta bara kan behandlas komiskt.

Trots allt detta fungerar filmsex oftast rätt bra, särskilt på senare tid när censuren släppt och filmskapare blivit mer medvetna om vad de pysslar med. Det är inte omöjligt eller ens oönskvärt att injicera en gnutta realism i en sexscen. Men det är däremot ganska trött att människor som är förälskade i varandra per definition måste ha fantastiskt sex. Riktigt så fungerar det inte i verkligheten även om vi skulle önska det.

Även om det här är längre än jag hade tänkt och jag inte vet om jag har kommit fram till någon vettig slutsats så tänkte jag avsluta med några exempel på av olika anledningar minnesvärt filmsex.

Terminator får representera standard-Hollywood-sexscenen. Linda Hamilton och Michael Biehn inser sin attraktion en halv sekund innan de börjar ha sex. De andas tungt och gnider sig långsamt mot varandra. De förlorar aldrig kontrollen, de bara glider djupare och djupare in i extasen. Fingrarna flätas samman (man har ändå inte fingrarna till nåt medan man har sex). Det blir i och för sig barn av det hela, men historien krävde det för... oj, höll på att bli politisk. Det får bli en annan gång.

Shortbus är den film jag sett som innehåller mest sex utan att för den skull vara ett enda dugg upphetsande. Det är porrstuk på scenerna men inte på känslorna som inspireras. Trots orgier, trekanter, orgasmer av alla slag, så lyckades Shortbus göra mig till en avskärmad tittare. Filmen inleds med en man som sprutar sig själv i ansiktet och sen börjar gråta; kan du tänka dig något ensammare?

My Name Is Khan innehåller strängt taget inget sex (den är indisk och de är fortfarande rätt uptight om det), men jag kan inte låta bli att nämna den. Shahrukh Khan har just gift sig med Kajol. Han har Aspergers. De ligger på rygg bredvid varandra i den äktenskapliga sängen, tysta och lite obekväma. Kajol säger försiktigt att de inte kan göra det här utan att röra vid varandra, han svarar att han vet. Nåja, bara att ta tjuren vid hornen. Det är mycket sötare än det låter, men ändå inte lika gulligt än en senare scen.

A History of Violence serverar en sexscen som först förvirrade mig och sedan kastade sig in på min personliga topplista. Maria Bello är gift med Viggo Mortensen som hon trodde var en vanlig familjefar, men han visar sig vara en före detta våldsam gangster. De har haft sex en gång tidigare i filmen, vanligt vaniljigt filmsex, men nu tar de varandra brutalt i trappan mitt under ett gräl. Vad är det som händer här? Jo, hon behöver - och får - ha sex med sin mans båda sidor. Den vanlige mannen och den våldsamme brottslingen. Det är så här sex ska användas på film.

Män som hatar kvinnor innehåller en väldigt udda sexscen. Michael Nyqvist ligger i sängen när Noomi Rapace kommer in och utan mankemang rider honom tills hon kommer. Sen kliver hon av, går därifrån, och lämnar bakom sig en förvirrad man som inte vet vad han ska säga. Det finns förstås inga ord i den situationen; hennes beteende är manligt och en straight man har ingen aning om hur han ska hantera det. Det intressanta här är hur annorlunda scenen hade fungerat om könen varit omvända. Då hade förstås mannen varit ett själviskt kräk och medan kvinnan här knappast framstår som en underbar människa så är effekten inte att hon framstår som en skit. Bara annorlunda, ärrad.

Possession kommer nog alltid att vara känd som filmen där Isabelle Adjani ligger med en bläckfisk. Nej då, det är ingen riktig bläckfisk, men se scenen och försök sen beskriva den på något annat sätt. Det är ingen våldtäktsscen heller; hon är där för att hon vill och av allt att döma är hon en ypperligt frivillig deltagare i en av de märkligaste och kanske vidrigaste sexscener jag sett.

Tomorrow Never Dies har förstås, som Bondfilmer plägar hava, ett par sexscener och precis som vanligt är de föga minnesvärda. Men den här filmen ger oss också den sexigaste scenen jag någonsin sett som inte innehåller något sex alls. Pierce Brosnan och Michelle Yeoh sitter ihop med handbojor och flyr från skurkarna på en motorcykel. För att spana efter och hindra förföljarna klättrar hon runt på motorcykeln medan han kör, och handbojorna gör att de hamnar i några väldigt does-this-remind-you-of-anything-ställningar. Som när hon grenslar honom för att spana bakåt. Wrhw.

The Room har många dåliga och oförklarliga egenskaper. Sexscenerna kvalar inte ens in på topp fem, men jag kan inte låta bli att nämna en film vars skapare tydligen tror att vaginan befinner sig i trakten kring naveln.

Team America: World Police pressar in så mycket satir i sina sexscener att det knappt får plats. Det är marionettdockor som har sex med varandra, riktigt porrtydligt sex utan minsta stycke censur. Mycket, mycket tydligare sex än censuren någonsin skulle släppa igenom om det rörde sig om människor i stället för trädockor. Och dockorna har förstås inga könsorgan alls. Där har vi en kommentar till Hollywoods inställning till sex.

2 kommentarer:

Emma sa...

Jag har inte sett nästan nån av dom filmerna du nämner.. Någon som är sevärd i övrigt? För övrigt mkt bra skrivet!

Patrik sa...

Tack. Jag skulle rekommendera allihop utom Tomorrow Never Dies (rätt standard-Bond) och The Room, som bara är intressant som exempel på hur åt helvete fel en film kan gå.